Richard Magyar, nu i 2. Bundesliga-laget Greuther Fürth och tidigare i bland annat Hammarby och Halmstad, blir ambassadör för Suicide Zero - en ideell organisation som arbetar för att "radikalt minska självmorden". 26-åringen berättar nu att han själv varit deprimerad och han vill se till att frågan om psykisk ohälsa inom fotbollen lyfts upp mer.
För Aftonbladet berättar Magyar att han för ungefär ett år sedan gick igenom en väldigt tuff period.
- Jag hade inga aktiva självmordstankar, men jag var deprimerad och mådde helt enkelt inte bra. Det var en rad saker i mitt liv som hände på väldigt kort tid och det är något som jag tror i princip alla människor går igenom någon gång under sitt liv, säger Magyar till Aftonbladet och fortsätter:
- Ibland händer livet och sveper undan fötterna på en. I mitt fall var det att min pappa blev sjuk, en bortgång i familjen och ett förhållande som tog slut. Detta ihop med att jag befann mig i en tuff situation i mitt fotbollsspelande.
Efter att ha tagit sig ur depressionen kom Magyar i kontakt med Suicide Zero.
- När jag blev bättre så reflekterade jag både över mitt liv som fotbollsspelare och mitt liv som person, men också hur jag kunde göra för att hjälpa andra och sprida vetskap och själva budskapet. Att ingen person förtjänar att må så dåligt. Det är ett mycket större problem än man tror.
Varje år begår ungefär 1600 personer i Sverige självmord, enligt Suicide Zero. Till Expressen säger Richard Magyar:
- Min koppling till det här ämnet är inte bara min egen hälsa. Jag bevittnade ett självmord på väldigt nära håll när jag var 18 år. Jag var på semester i USA med några vänner. En person, en ganska ung kille, sköt sig själv precis bredvid oss. Det är något jag har burit med mig länge. Det var ganska traumatiskt. Många frågor väcktes vid det självmordet. Man började fundera på vad man kunde ha gjort. Framförallt slogs jag av hur lugn och samlad den här personen var, hur glad han verkade bara sekunderna innan, fast det pågick något helt annat inombords, uppenbarligen.
Magyar har upplevt en machokultur inom fotbollen, berättar han för Expressen.
- I och med att fotbollsvärlden är så extremt resultat- och prestationsstyrd: När du kommer in i den världen som 17-åring eller 18-åring blir du delvis behandlad mycket efter prestationen på planen. Så blir du bemött. Man placerar sitt människovärde och sin självkänsla i händerna på något annat och andra människor än sig själv. Det kan leda till en extrem berg- och dalbana psykiskt. Detta ihop med att det är en värld, och det är så klart olika från klubb till klubb och person till person, men som har en viss jargong och machokultur där det kanske inte alltid är så enkelt att prata om känslor eller hur man mår. Det ses som en svaghet, man ska vara tuff.
- Jag tror att vi i fotbollen, men även i samhället i stort, måste bli bättre på att se varningssignaler och prata om psykisk ohälsa – för det är ett enormt problem i Sverige och stora delar av världen. Vi måste lära oss att sträcka ut handen till folk, kolla av läget med omgivningen, då och då sätta oss och reflektera över vilka personer som har genomgått stora livsförändringar. Hos fotbollsspelare kan det till exempel vara en skada, stora skador verkar öka risken för depression. Men även annars: Någon som har bytt jobb, flyttat, en relation som tagit slut, någon som kommit ut med en sexuell läggning, stora saker som är riskfaktorer för att man ska må dåligt. Vilka kan jag sträcka ut en hand till? Gå en promenad eller dricka en kaffe. Där ligger en del av problemet: Det är fortfarande tabubelagt.