Sebastian Andersson, 32, befinner sig på Mallorca. Där har han och familjen slagit ned bopålarna efter att ha tillbringat flera år i Tyskland.
- Vi visste inte riktigt vad som skulle hända så vi fick ta ett beslut. Då tänkte vi att vi bosätter oss här, säger Andersson till Fotbollskanalen.
I Spanien håller den kontraktslöse forwarden i gång på egen hand. Han går till gymmet och tränar en del med tidigare spelare.
När familjen flyttade till ön i Medelhavet i somras hade den landslagsmeriterade spjutspetsen en förhoppning om att också hitta en ny klubb i Spanien.
Det var lättare sagt än gjort.
- Fysisk känner jag mig mycket bättre än vad gjort de sista åren. Jag känner mig fit. Det är lite frustrerande att man inte hittar ett val som man känner är intressant. Det är en liten krock, säger Andersson och fortsätter:
- Jag prioriterade att försöka hitta en klubb i Spanien eftersom familjen skulle bo här nere. Med min skadehistorik var det svårare än jag trodde. Man får sänka de förväntningarna lite grand. Det är där det ligger just nu. Klubbar tror jag är mer skadad än vad jag egentligen är, med tanke på hur det har sett ut de senaste åren.
Skadehistoriken, ja. Den förre Djurgårds-, Kalmar FF- och IFK Norrköping-strikern spelade visserligen en match i Kölns U-lag i våras, men det var första framträdandet på ett år. Andersson hade haft problem med ett knä under en längre tid och han opererade sig förra sommaren, varpå att han drabbades av komplikationer.
I slutet av förra säsongen var han tillbaka och tillgänglig för Kölns representationslag. Men då valde Köln-tränaren Steffen Baumgart att satsa på andra spelare eftersom Andersson satt på ett utgående kontrakt.
Andersson är kvitt de fysiska problemen. Ändå har han svårt att hitta en ny klubb.
- Det är det som gör det frustrerande för min del, för folk tror inte riktigt på det. Fysiskt känns det väldigt bra just nu och det ska jag vara glad för. Men man hade såklart velat ha en klubb i det här läget.
Saknar du att tillhöra en klubb?
- Ja, det gör jag verkligen. Man vill inte sluta på det sättet som man gjort. Nu känns det bra, varför ska jag då inte ha en klubb? Det är det som är lite frustrerande. Jag saknar det.
Diskuterade du med någon spansk klubb i somras?
- Ja, absolut. Men det kommer alltid tillbaka till min skadehistorik, att de inte litar på min fitness. Det är där det har hamnat varje gång. Det är inte mycket att göra, säger han och fortsätter:
- Jag har heller inte spelat på länge och det spelar också en stor roll. Jag har inte spelat matcher på 1,5 år.
Kan det kännas orättvist att det inte blir av med någonting på grund av skadehistoriken, när du ändå är helt frisk?
- Orättvist är det inte, säger Andersson och skrockar.
Han fortsätter:
- Jag känner att de hade kunnat testa mig, för det är ingen risk. Men jag förstår också att de tror att det är en stor risk, även om jag inte riktigt vet varför. Det är lätt för mig att säga. Jag vet hur jag känner mig, men det vet ju inte de. De har bara sett att de sista två åren varit skadefyllda. Jag förstår dem, men samtidigt är det frustrerande.
Det ryktades om Bari och Eupen i somras. Fanns det någon sanningshalt i det?
- Vi hade diskussioner med Eupen, men det slutade också i att det rann ut i sanden av olika anledningar. Bari har jag personligen inte hört något om.
Andersson medger att han behöver söka lite bredare än bara runt den iberiska halvön. Han är öppen för det mesta. Kanske till och med en återkomst till Sverige, även om han tidigare inte haft den intentionen.
- Det är svårt att svara på. Jag kände mig ganska klar med allsvenskan eftersom jag hade spelat där i så pass många år. Man ville göra något annat än allsvenskan och kanske även Tyskland. Spanien var prioritet, men det var svårare än vad jag trodde. Jag är ganska öppen för det mesta och sedan får vi se vad som kommer fram, om det kommer fram något. Jag är öppen för allt.
Är det något intresse för dig nu?
- Det är inte jättestort intresse och det är frustrerande. Man får tänka över alla alternativ. Om det inte kommer något får man göra något annat inom fotbollen, även om det har präglat ens liv i många år. Det är inte hela världen i sådana fall. Men när jag känner mig så bra fysiskt så skulle jag vilja fortsätta och inte sluta på det här sättet. Vi får se vad det blir.
Den förre Union Berlin- och FC Köln-spelaren kan dock ha gjort sitt på den stora scenen. Han överväger att lägga skorna på hyllan.
- Dyker det inte upp något så får man göra det. Jag känner mig frustrerad över att det inte kommer någonting intressant. Om det inte kommer någonting så måste man överväga att göra något annat. Det finns inget val där egentligen, det är bara så det är. Jag tror tiden i Köln förstörde mer än vad den gjorde nytta.
Om du har funderat på vad som händer efter karriär, vad har du blickat mot då?
- Det är väldigt färskt, att jag börjat tänka på det. Det kan jag inte svara på nu.
Men du vill bli kvar inom fotbollen?
- Det är ett ganska naturligt steg att bli kvar inom fotbollen, tror jag. Vilken avdelning vet jag inte. Först ska man landa och sedan får man se vad som passar.
Anderssons senaste klubbadress var Köln, som han lämnade i somras. Tiden där kantades av skador, men också av friktioner. Klubben ville bli av med forwarden och dessutom hävdade tränaren Steffen Baumgart förra hösten att svensken var på väg att sluta, något som Andersson dementerde.
Hur avskedet var?
- Det var inget avsked. Det var bara gå ut från dörren, inte mer än så. Tiden där var präglad av skador och det var en väldigt giftig miljö, skulle jag säga.
Det var en del kontroverser. Hur skulle du konkretisera den giftiga miljön?
- Det känns som att de kunde säga vad som helst i media, i alla fall i mitt fall. Sedan fick man neka till det. Det känns som det var vad jag gjorde under min tid där, dementerade grejer som de hade sagt i tidningen. Det kunde man få skit för, att man dementerade saker som de hade sagt och som inte var sanna. Det var märkliga grejer under en lång tid.
Det låter energikrävande.
- Ja, det är det såklart. Man vill gärna tänka på annat. När jag låg på sjukhuset fick jag dementera att jag skulle avsluta min karriär. Man mådde inte jättebra och då fick man dementera saker i media som tränaren hade sagt. Det var sådana grejer som tog mycket energi. Det är över nu, så det är skönt.
Nu är Sebastian Andersson på Mallorca, där han bekantar sig med omgivningen samtidigt som han hoppas att det ska trilla in erbjudanden.
- Jag tränar dagligen och sedan är barnen i skolan. Man får försöka socialisera sig, lära känna folk. Vi har varit mycket på Mallorca genom åren, men det är annat att bo här. Dagarna går, avslutar Andersson.