I november 2010 blev Håkan Ericson förbundskapten för U21-landslaget. Först tillsammans med Tommy Söderberg men sedan själv. EM–guldet 2015 blev höjdpunkten. Torsdagens förlust mot Slovakien blev hans sista match som förbundskapten. Nu berättar han om känslorna och varför han tror att han inte får vara kvar.
- Möjligtvis har jag varit för ärlig någon gång. Jag har inte varit tillräckligt politisk. Det kan vara en del i det. Jag var besviken på att inte fått förfrågan i A-landslaget, men ingen kan ju kritisera Janne Andersson, säger han
Har det varit svårt att inte varit tillräckligt politisk?
- Jag ska nog inte gå in på detaljer.
När det offentliggjordes att Ericson skulle få lämna U21-landslaget efter EM skrev Fotbollskanalen att förbundet bland annat inte gillade att Ericson så tydligt jagade jobbet som förbundskapten för A-landslaget när Erik Hamrén slutade och att han sedan gick ut öppet och berättade om sin besvikelse kring nobben. Dessutom har man ogillat att han jobbat med en agent. Ericson har även kritiserats för hans användande av icke-evidensbaserade metoder för mental träning.
Har du förstått anledningarna till att du inte får vara kvar?
- Vi har haft en proffsig relation. Håkan Sjöstrand (SvFF:s generalsekreterare) och jag har haft en rak dialog. Han visade bra medmänsklighet och ett stort ledarskap. Vi satt och pratade i flera timmar efter att jag fått beskedet. Jag fick väl inte svar på mina frågor men det var ändå ett bra samtal.
Har du och förbundet dragit åt olika håll?
- Nej, jag har inget konkret på det. Jag har tankar och saker som jag tror har påverkat, men det är mina tankar. Men jag har inte fått feedback på det. Motiveringen att inte fortsätta, förbundet menar att jag är färdig och inte har motivation. Man har sex år som limit som förbundskapten. Det ligger säkert något i det. Jag drivs av utveckling och processer. Jag kan förstå att man inte jobbar under en längre tid. Jag tror dock att jag hade haft motivation.
Hur ser du på din tid som förbundskapten?
- Jag kommer att gå härifrån med en ganska rak rygg och det är en skön känsla. Resultaten har varit bra. Jag är tacksam mot förbundet att man har trott på mig som ganska oprövad. Jag har varit här i sju år utan att jag hade varit tränare inom förbundet, det var modigt att då satsa på mig.
- Jag har mycket positiva känslor när jag tänker tillbaka.
Vad händer nu?
- Det blir ett nytt steg i mitt liv. Vad jag ska göra och så vidare.
- Jag har inte bestämt mig. Jag har inte klart med vad jag ska göra. Jag letar fortfarande. Diskuterar. Kanske som coach men jag har också en del kontakt med näringslivet. Dessutom har jag ett aktiebolag, jag har gjort mycket föreläsningar mot ledarskap, mycket kopplat till vårt guld. Jag skulle kunna vara chef eller mentor mot ledare inom företag. Hur man bygger grupper och så. Jag tror att jag skulle kunna tillföra en del där.
Har du någon tidsplan?
- Nej. Jag har inget uppdrag i dag som säger att då måste jag bestämma sig. Sverige står still i juli och jag också. Tror jag behöver rejäl semester nu. Det har varit intensivt, men om två månader ska jag nog vara redo. Jag säger att jag är mellan två jobb. Jag är helt övertygad om att det kommer något positivt av det.
Har du varit nära något jobb?
- Jag har skickat cv till olika hörn i världen, både klubb och landslag. Men jag är medveten om att många har skickat cv till de ställena. Men det har ändå cirkulerat saker. Vissa har återkopplat och sagt att det var intressant men att man inte gick vidare.
Bra resultat och hyllad av spelare – är du förvånad över att klubbar inte hugger mer på dig?
- Tajmingen kanske inte har varit den rätta. Det slutgiltiga beskedet att jag inte skulle vara kvar kom den 16 december. Då tror jag att fem klubbar hade anställt tränare.
- Men alla har vetat att jag ska iväg på det här mästerskapet. Men vi får se vad som händer. Om det inte kommer mer så beror det på något. Tror mycket beror på att jag har varit fast, jag hoppas att det är så.
Vad är du extra stolt över?
- Att U21 har blivit ett begrepp. Det var EM-feber i Sverige när vi hade EM 2009, sedan dröjde det ett tag. Men att kunna ta det till samma hausse utomlands är bra för Sverige. Spelarna har fått uppleva detta. Spelarna i de här två grupperna har varit bra på att dela med sig. Vi tillsammans har skapat en fin relation till fansen och det känns lite unikt.
Vad kommer du att sakna mest?
- Mycket. Framför allt samvaron med ledarteamet som fungerat så bra. Täta kontakten med spelare. Fantastiska känslan när man går in i en samling, man har gjort alla förberedelser, speciellt i mästerskap, och ser vart det tar vägen. Den känslan är magisk. Det kommer vara en saknad.
- Jag är tacksam över att jag har fått vara med om det här med alla framgångar. Tack livet. Det har varit häftigt.