Vågade laguttagningen höll inte
Egzon Binaku, Franz Brorsson och Kerim Mrabti in i startelvan. Det fick ingen positiv effekt. Binaku och Brorsson gjorde det helt okej, Mrabti mindre okej. Med facit i hand var tre förändringar, varav två i backlinjen, någon eller några för många.
Mot ett snabbt och bra slovakiskt mittfält klarade inte det svenska att hänga med. Efter 21 minuter fick Melker Hallberg och Alexander Fransson byta positioner.
I halvtid kom både Niclas Eliasson och Muamer Tankovic in. Båda visade att de borde gått före Mrabti i startelvan. Eliasson borde ha startat mot Slovakien. Han har bra form. Har varit bättre än Mrabti i allsvenskan och även gjort det bra på träningarna i Polen.
Varför åkte Sverige ut?
För att man inte var tillräckligt bra är det enkla svaret. Ett annat att man inte hade tillräckligt bra karaktärer. Jämför med karaktärerna i laget som tog guld 2015 så är det som natt och dag, ett exempel är mittfältarna 2015 med Oscar Hiljemark och Oscar Lewicki mot årets upplaga med Melker Hallberg och Kristoffer Olsson.
I årets upplaga var det för tydliga grupperingar i truppen. Det var något som en del i media reagerade på. Det var det kanske 2015 också men då fanns en stark person i John Guidetti som förenade grupperingarna.
Defensivt gjorde man för många individuella misstag för att gå vidare. Det straffade sig mot Polen och mot Slovakien.
Offensivt klarade inte anfallarna av att leverera. Pawel Cibicki startade i tre matcher men gjorde inte ett enda mål. Carlos Strandberg gjorde ett mål och Gustav Engvall, blev precis som Cibicki, mållös.
Vilka gjorde ett bra EM?
Jacob Une Larsson, Alexander Fransson och Simon Tibbling var bäst sett över tre matcher.
Une Larsson var en klippa i de två första matcherna med ett bra försvarsspel och dessutom blev det ett mål mot Polen.
Fransson fick oftast spela på en ovan position men var ändå en av lagets bästa spelare, speciellt i de två första matcherna.
Tibbling var bra både offensivt och defensivt. Hade ett bra driv och löste situationer fint. En smart spelare. Han saknades extremt mycket mot Slovakien.
Vilka förväntade jag mig mer av?
Linus Wahlqvist, Kristoffer Olsson, Pawel Cibicki och Carlos Strandberg.
Med tanke på att Wahlqvist var en av få i U21-laget som har varit med i Janne Anderssons landslag borde han ha visat mer. Han gjorde det okej mot England men är nog själv inte nöjd med tanke på den missade straffen där han kunde fixat tre viktiga poäng. Sedan en svag insats mot Polen som följdes upp med ännu en svag match mot Slovakien där han hade svårt att hänga med.
Olsson var upp och ner i de två första matcherna. Stundtals väldigt bra i passningsspelet för att plötsligt gå ner sig helt och slarva. Hög högstanivå men en låg lägstanivå. Mot Slovakien var det hans sämsta insats i EM.
Cibicki verkade mest vara frustrerad i EM. Kanske för att det bara blivit ett mål på hans 13 senaste matcher, om man räknar in både U21-landslaget och Malmö FF? Cibicki kämpade och slet men hade svårt att hota och komma till farliga lägen.
Strandberg gjorde det okej i EM men jag förväntade mig ännu mer.
Reine hade fel
På förhand varnade spionen Reine Almqvist för Slovakiens Stanislav Lobotka och menade att han hade platsat i vilket lag som helst i Europa. Det var nog mest för att väcka de svenska spelarna. Lobotka var bra, men inte så bra som Reine sa. Lobotka som spelar i danska Nordsjälland kommer säkert att hamna i en större klubb snart men inte i en europeisk toppklubb.