I somras gjorde Zinedin Smajlovic flytten från Ettan-laget Täby FK till Serie A-klubben Lecce. Fem mål som mittback på 13 matcher räckte för att Lecces mytomspunne sportchef Pantaleo Corvino skulle övertygas om 19-åringens potential, och Smajlovic fick en plats på bänken i de tre första Serie A-omgångarna.
Därefter har det blivit spel i Lecces U19-lag, som överraskande vann det prestigefyllda inhemska Primavera-mästerskapet förra säsongen. Insatserna för Täby var den tidigare BP-talangens första på seniornivå.
- Det har gått väldigt fort från Brommapojkarna till Lecce. Det är otroligt skönt - jag är långt ifrån nöjd men glad att få betalt för mitt arbete. I början tog det tid att anpassa sig, för det är en helt annan värld. Men jag tar det lugnt och är tacksam, och försöker bara jobba och bli bättre för varje dag som går. Det var en liten chock men jag blev van jättesnabbt, säger Zinedin Smajlovic till Fotbollskanalen.
Resan framstår som än mer imponerande mot bakgrund av att Smajlovic spelade anfallare för två år sedan. Initiativet till att bli mittback var eget och väckte reaktioner från den fotbollsintresserade familjen.
- Det kommer låta som att jag skryter nu, vilket jag inte vill, men det var jag själv faktiskt. Farsan är på mig än i dag; "Säg till tränaren att vara anfallare". Jag svarar: Jag spelar i Serie A nu, farsan, nu är det väl lugnt? Jag blev ganska stor, ganska lång, jag tröttnade lite på anfallspositionen. Hade inte tillräckligt mycket boll, vilket jag gillar (att ha, reds. anm.), säger den 1,91 meter långe Smajlovic.
Han fortsätter:
- Jag är uppväxt i de västra delarna av Stockholm där jag spelat mycket fotboll med kompisar. Så jag bestämde mig bara för att testa och tyckte att det var kul i början. Nu har jag landat på ett ställe som är perfekt tror jag, med så mycket taktik som vi har.
Vill du pappa fortfarande att du ska bli anfallare?
- Ja. Han säger fortfarande ibland att om det är någon som skadar sig - säg till tränaren. Det är lite roligt men jag förstår honom.
Spångakillen lärde känna AIK-anfallaren Omar Faraj och den tidigare AIK-backen Joe Mendes redan som barn. Från Spånga IP har trion tagit sig till en regnig idrottsplats i Falkenberg, där U21-landslaget samlats inför det stundande EM-kvalet mot Moldavien och Georgien.
- Just Spånga IP har varit en mötesplats för oss. Omar Faraj och Joe, som spelar i U21, minns jag från att vi gick i lågstadiet, att vi alla brukade gå dit och spela. Det var ett ställe som man kunde - inte visa upp sig, då var det mest för skoj - men det var bra spelare där. Det är där jag har spelat mest, säger Smajlovic.
Var du bäst då?
- Nej, det kan jag inte säga att jag var. Jag var bland de bättre, mer respekterade, men jag stack inte ut som bäst. Det fanns många bra äldre, som till exempel Omar. Han var nog ganska mycket bättre än mig då. Det fanns bättre spelare men jag hängde med i alla fall.
Smajlovic har rötter i Bosnien-Hercegovina och blev kallad till Balkanlandets U21-samling i september - utan att få speltid. Ett samtal från den svenske U21-förbundskaptenen Daniel Bäckström övertygade Smajlovic att byta landslag sedan.
- Det var inget lätt val. Jag förstår att det är många som behövt göra det. Nu är jag här och självklart redo att representera Sverige och ge hundra procent för Sverige - det är inget snack om saken. Nu har jag lämnat det bakom mig och tänker inte på det så mycket. Media kan skriva si och så, men jag är här och representerar Sverige. Jag är glad och jag är taggad, och fokuserad på att hjälpa på vilket sätt som helst för att få dem sex poängen i oktober, säger han.
Vad var det viktigaste, som fick dig att göra bytet?
- Jag tyckte att Bäckströms sätt att prata var jättepositivt och snällt. Han hade en fin approach på det, jag respekterar det. Och jag gav honom mitt ord när han ringde. Han ringde för ett tag sedan till och med, och sedan ringde han igen för att dubbelkolla. Han hade inte behövt göra det men det gjorde han ändå.
Det är främst Bäckströms förtjänst?
- Ja, det var en stor del av det tycker jag. Sedan är det självklart kul att spela för Sveriges U21, det är en massa kvalité här. Men Bäckström var också positiv.
Smajlovic menar att han fick en fin respons från det bosniska förbundet efter beskedet och att de önskade honom lycka till. Mittbacken betonar att den senaste tidens turbulens i bosnisk landslagsfotboll inte hade något att göra med hans landslagsbyte.
- Nej, det var inte stökigt. Just med mig var det att jag inte tyckte att jag fick tillräckligt med uppmärksamhet, och fick inte spela någon minut. Det är högre kvalité här på spelarna skulle jag säga. Det var inget jag var arg över. Jag sa till dem bara: All respekt, hoppas det går bra för er men jag väljer att representera Sverige. Det ska självklart vara respekt från mig mot båda parterna, men de borde också ha förståelse.
Och jo, hans namn är en hyllning till den franske legendaren Zinedine Zidane, eftersom Smajlovics pappa och farfar var stora anhängare till "Zizou". Smajlovic har dock kallats för annat ända sedan skolåldern, och även Lecce-folket verkar tycka att det är krångligt med Zinedin - till hans besvikelse.
- Jag är jättenöjd med det. Jag får inte höra det tillräckligt, för det är lite svårt att säga och det är lite långt. Det är många smeknamn, säger Smajlovic.
Är det många smeknamn på det?
- Ja, tyvärr. Det kan vara "Zinne", "Zika", "Zizou"... Jag vill höra det mer, men det är lugnt.
Zinedin Smajlovic har även en bakgrund i FC Djursholm, IFK Stocksund och IK Frej. Kontraktet med Lecce sträcker sig till sommaren 2026.