Det tog 13 minuter. 13 minuter in i Spaniens första VM-match någonsin för Vicky Losada att göra landets allra första mål i ett VM-slutspel. Det var en dröm, en dröm som Vicky och hennes lagkamrater länge haft, en dröm de visste att de en dag skulle nå men det var också en dröm de sedan barnsben fått höra aldrig skulle ske, för de var tjejer.
När Fotbollskanalen träffade Vicky för ett och ett halvt år sedan en januaridag 2014 berättade hon om den ständig kampen, kampen att visa hur fel de hade. Hennes ansikte lös upp och ett stort leende bredde ut sig när hon stolt berättade:
- Idag är det de som är först att gratulera mig. De som sa till mig när jag var liten att jag inte hade något på fotbollsplanen att göra för att jag är tjej. Dem är de första att gratulera mig idag när vi vinner en titel eller en viktig match. Det är den allra största segern i min karriär.
Vicky är inte den enda, samtliga i det spanska damlandslaget har gått igenom liknande händelser. Fått höra hur de varken kan eller bör spela fotboll. I en intervju med FIFA berättade Vero Boquete 2012 om den diskriminering hon alltid fått känna.
- Jag har alltid känt mig diskriminerad. När jag började som sexåring så fanns det regler om att tjejer inte fick spela med killar. Jag tränade med dem och jag brukade gå till matcherna i mitt matchställ men sen fick jag sitta på bänken och jag kunde inte förstå varför.
Medan damfotbollen i Sverige har vuxit till att bli en av landets populäraste sporter är det nere i Spanien fortfarande mer eller mindre tabu för tjejer att spela fotboll. Mycket har förändrats sedan Vicky och Vero var små men Spanien ligger fortfarande långt efter.
- Jämför du vår situation med de nordiska ländernas så inser du att vi är minst 20 år efter, säger Atlético Madrid och landslagsanfallaren Priscila Borja till Sport inför VM i Kanada.
De kan bli doktorer, arkitekter, ingenjörer, mekaniker eller soldater men det finns en sak tjejer inte kan bli i Spanien; professionella fotbollsspelare. De kan spela fotboll men de kan inte vara fotbollsspelare.
I Spanien finns nämligen ingen professionell fotbollsliga för tjejer. Det finns en liga, ”Superliga”, och tjejerna som spelar där dedicerar minst lika mycket tid till fotbollen som de män som spelar proffesionellt. Det är bara det att de inte får betalt för sitt arbete, de kan inte leva på sin fotboll. Då ligan inte är professionell har klubbarna ingen obligation att betala sina spelare och där finns inget skyddsnät.
Rayo Vallecanos kapten Alicia Gomez menar att det är en stor uppoffring som de gör när de väljer att spela i den spanska högsta divisionen. Den tiden som de lägger ner på fotbollen gör det omöjligt att studera och skaffa riktiga jobb, samtidigt generar sporten inga pengar att kunna leva på.
Enligt tjejerna i det spanska damlaget går problemet dock längre än ligan. De menar att det är ett samhällsproblem och att det första steget mot en lösning är att utbilda landets befolkning i att det visst är okej för tjejer att spela fotboll.
- Det spanska samhället har en mentalitet som inte är redo för att se tjejer spela fotboll. Om man kunde ändra på det så tror jag att fler tjejer skulle tro mer på sig själva och det skulle vara det första steget till en förändring inom damfotbollen i landet, uttryckte Vicky när Fotbollskanalen träffade henne 2014.
Det är något som de spanska damlaget är i fullfärd att göra. När man kvalificerade sig till EM i Sverige 2013 så var det första gången Spanien tog sig till ett mästerskap på damsidan.
- Att vi kvalificerade oss till EM gjorde att media blev intresserade av oss vilket ledde till att folk för första gången fick vetat att landslaget ens existerade, förklarade Vicky.
I EM i Sverige tog sig Spanjorskorna hela vägen till kvartsfinal och säsongen därpå tog sig FC Barcelona som första spanska lag till en kvartsfinal i Champions League. Det var extremt viktiga framgångar för den spanska damfotbollen och har lett till att både klubblagsmatchen och landslagsmatcher numera ibland sänds på spansk tv. Något som hade varit helt otänkbart för bara några år sedan.
Utöver det börjar fler och fler professionella fotbollsklubbar i landet att acceptera damfotbollen. FC Barcelona gjorde 2011 en satsning på sitt damlag, en satsning som lett till att klubben som tidigare aldrig hade vunnit den spanska ligan nu tagit hem ligatiteln fyra gånger. Inför nästa säsong planerar man även att som första spanska klubb göra sitt damlag proffesionellt. Atlético Madrid, Rayo Vallecano, Athletic Club, RCD Espanyol och Levante är andra klubbar som börjat ta damfotbollen på allvar.
Samtidigt har Málaga CF tagit damlaget Club Atlético Málaga under sina vingar. Det är landets näst äldsta damlag och en klubb som genom åren fått kämpa hårt i ständig motvind. 2013 stod man utan plan att träna på efter att stadens regering beslutat att inte ge dem tillgång till någon. I protest började damerna att träna på Plaza de la Constitución, ett torg mitt i stadens centrum. Man satte då även upp en stor banderoll med orden ”Vi kämpar för en plan, vi kämpar för jämställdhet”
Det tog tid men till slut var det någon som lyssnade. Málaga CF bestämde sig för att göra Atlético Málaga till sitt officiella damlag och idag har tjejerna bytt torget mot fina gröna gräsplaner att träna på.
Utvecklingen går framåt, men det går sakta och Spanien har en lång väg kvar.
- Det är tydligt att där är en förändring men det går fortfarande väldigt sakta. När jag började spela fotbolls fanns det inte tjejlag som det gör idag. Det fanns ingen information om damligan eller landslaget. Nu har vi nått framgång med landslaget, ligan blir allt starkare och ibland pratar media om oss. Men vi måste fortfarande kämpa hårt för att ändra på mentaliteten i det spanska samhället och för att få ett maximalt stöd från förbundet och klubbarna, säger Boquete till WSU (Womens Soccer United).
Just nu är 23 spanska tjejer nere i Kanada, de är där för att spela fotboll men de är även där för att skapa förändring. De vet att en seger betyder mer än en seger på planen, varje seger är ett steg närmare inte bara jämställdhet utan först och främst acceptans.