I samarbete med The Guardian och medier över hela världen presenterar Fotbollskanalen VM-länderna. Nu; Schweiz. Författare: Max Kern, Blick.
Ricardo Rodriguez är en av huvudanledningarna till att Schweiz är i detta VM. Trots att man vann nio av tio kvalmatcher hamnade laget i playoff mot Nordirland. I den första matchen gjorde Rodriguez matchens enda mål och i returen rensade han en Jonny Evans-nick på mållinjen i 91:a minuten och säkrade en 1-0 vinst i dubbelmötet. Alla är överens om att Vladimir Petkovics lag inte hade nått slutspelet utan Milan-försvararen.
Det faktum att han spelar fotboll överhuvudtaget är häpnadsväckande med tanke på den start han fick på livet. Hans mamma sa 2011 att den som hade trott att han skulle bli en elitidrottsman skulle ha ansetts vara från vettet.
Anledningen? Ricardos mamma, Marcela, född i Chile, var åtta månader gravid när läkarna upptäckte att den ofödda bebisen hade ett diafragmabråck, en defekt eller ett hål i diafragman som gjorde att maginnehållet kunde röra sig upp i bröstkorgen.
I Rodriguez fall hade hans mage, mjälte, lever och inälvor flyttat sig till bröstet – och så fort han fötts fick han akut operation. Han gavs 50 procents chans att överleva och läkarna var så oroliga att han inte skulle klara det att de skickade in en präst för att träffa honom. Marcelas pappa, Nelson, sa omedelbart till prästen att gå.
- Mitt barnbarn är starkt nog, han kommer att överleva. Oroa dig inte över det, sa han.
Och visst, efter att Ricardos moster hade lagt en liten bild på jungfru Maria under sängen, klarade sig den lilla pojken.
- Vår kvinna gjorde ett bra jobb, sa Ricardos mamma till Blick 2011.
Lilla Ricardo behövde fortfarande åka till sjukhuset för återbesök en gång i halvåret under de första tre åren av sitt liv. ”Han var inte ens tillåten att få en förkylning”, minns Marcela.
- Det hade varit farligt direkt.
Bandet mellan mamman och sonen var extremt starkt och det ändrades aldrig. Marcela dog i cancer 2015 och sedan dess har Ricardo haft nummer 68, hennes födelseår, tatuerat på ryggen. Han har bokstäverna ”J” och ”M” på sin nacke. ”J” står för Papa José, som immigrerade till Schweiz till Spanien och ”M” för Marcela.
Rodriguez bär nu tröjnummer 68, precis som sina två bröder Roberto, 27, (FC Luzern) och Francisco, 22 (FC Luzerne).
- Jag kan fortfarande höra min mor, säger Ricardo.
- Hon finns i mitt huvud, hon finns i mitt hjärta. Jag mår bra, tack gud.
Vid 18 års ålder tatuerade Ricardo in ett porträtt av jungfru Maria på sin högra överarm.
- Nu har jag alltid min beskyddare med mig.
Rodriguez växte upp i Schwamendingen, som ligger mellan två kombinerade värme- och kärnkraftverk och bredvid motorvägstriangeln Zurich East. Tidningen Neue Zürchr Zeitung beskrev det en gång kvarteret som "Zurichs Bronx".
Rodriguez inledde sin karriär i FC Schwamendingen vid sex års ålder och flyttade senare till FC Zurich trots att hans äldre bror Roberto tränade med deras ärkerivaler Grasshopper Club Zurich, Schweiz rekord-mästare.
Det var inte ett beslut han någonsin skulle komma att ångra. 2009 blev han U17-världsmästare då Schweiz triumferade i Nigeria och vid en ålder på 17 år och åtta månader gjorde han sin A-lagsdebut för FC Zurich. Två år senare blev han landslagsman på seniornivå efter att Ottmar Hitzfeld gett honom debutchansen. Den kvällen ersatte han Reto Ziegler (Tottenham, Hamburg, Sampdoria, Fenerbahce) och har aldrig gett upp sin plats.
Hans klubbkarriär har också pekat uppåt. 2012, när han var 19, gick han till Wolfsburg i Bundesliga och 2013-2014 spelade han alla 34 matcher och gjorde fem mål och nio assist från sin vänsterbacksposition. Totalt gjorde han 22 mål på 184 ligamatcher för Wolfsburg - inte illa för en ytterback.
Förra sommaren gick han till Milan och bor med sin flickvän i City Life, ett avskilt, lyxigt område av lägenheter mitt i staden. Det är en av de mest exklusiva platserna i Italien och hans granne är den italienske stjärnartisten Tiziano Ferro.
Schwamendingen kan verka väldigt långt borta från hans nuvarande liv men det ser inte ut att kännas på det sättet för Rodriguez. Precis som att han varje gång han gör ett mål tittar upp mot himlen för att tillägna en stund till sin mor så kommer han aldrig att glömma var han kom från. Som någon som har behövt slåss hårt för att ens överleva är han en inspiration för andra när Schweiz försöker göra avtryck i Ryssland.
Översättning: Aron Forsberg.