I samarbete med The Guardian och medier över hela världen presenterar Fotbollskanalen VM-länderna. Nu; värdnationen Ryssland. Författare: Gosha Chernov, Sport-Express.
Glädjen var stor i Lokomotiv Moskvas efter att den unge Aleksej Mirantjuk, som byttes in i matchens slutskede, avgjort cupfinalen mot Kuban Krasnodar i maj 2015. Efter slutsignalen beslutade sig klubbens president, Olga Smorodskaya, för att ta sig ned till omklädningsrummet och gratulerar den talangfulle anfallaren – men råkade gratulera fel spelare. Istället hade han råkat gratta Mirantjuk enäggstvilling, Anton. Även om det rörde sig om ett oskyldigt missförstånd lyckades han trampa på en öm tå. Anton hade knappt varit en del av truppen, medan Aleksej fått sitt stora genombrott samma säsong. Med det sagt är den omvändning som skedde än mer storartad. Idag bär de båda bröderna på Rysslands hopp om ett lyckat VM, efter att deras vägar slutligen korsades i en säsong som gav de två hjältestatus i Lokomotiv Moskva. Pressen är hög och mirakel förväntas från båda, vilket tycktes vara en omöjlig tanke för bara tolv månader sedan.
I flera år handlade allt om Aleksej. Debuten i Lokomotiv kom redan som 17-åring och det dröjde inte länge för än lagets dåvarande tränare, Slaven Bilic, gav honom regelbunden speltid i startelvan. Aleksejs genombrott i landslagströjan lät sig heller inte vänta. I juni 2015, då han bara var 19 år, debuterade han mot Vitryssland och blev målskytt bara tolv minuter efter att han byttes in. Kort därpå blev han uttagen i Adidas "Backed by Messi-lag", ett lag bestående av tio talangfulla spelare från hela världen som tagits ut i ett samarbete mellan Adidas och Barcelonas superstjärna. Vid det här laget var Aleksej redan en uttalad stjärnspelare, med hela karriären framför sig.
Medan världens blickar låg på hans tvillingbror befann sig Anton i en lätt sagt annorlunda sits. De två brödernas karriärer hade länge gått sida vid sida. Vid 15 års ålder flyttade de två från hemstaden Slavyanbsk-on-Kuban, i närheten av Krasnodar, till huvudstaden. Faktum är att det var en inbjudan från Spartak Moskva som fick dem att flytta, men de ratades innan flytten till akademin av lagets tränare som ansåg att de var för taniga och kortväxta. Istället fick de förtroende från Lokomotiv, som tog de under sina vingar och satte dem på en internatskola. Deras mor Jelena, som arbetade som lärare, fick jobb på skplan och kunde på så vis hjälpa sina söder att komma rätt in i den nya miljön.
- Saker och ting kunde slutat väldigt annorlunda för oss om hon inte varit där för oss, konstaterade Aleksej i fjol.
Kort därefter började deras vägar skiljas åt. Medan Bilic satte Aleksej i startelvan bara två år senare fortsatte Anton att träna utan belöning. Samma år som hans tvillingbror tog en ordinarie startelvaplats spelade Anton inte mer än två minuter det året, i en redan avgjord cupmatch mot Rotor Volgograd. Han var dessutom ofta borta från truppen med anledning av återkommande skador, vilket fick honom att överväga ett tidigt avslut på karriären. I en sista desperat chans till en nystart lånade han ut till estniska Levadia Tallinn.
Flytten till Tallinn kritiserades av ryska fotbollsexperter, som menade att få spelare kommit tillbaka bättre från en utlåning till den estniska ligan. De kunde dock inte haft mer fel. Flytten hjälpte Anton att växa, inte bara som fotbollsspelare. Flytten från internatskolan i Moskva till Tallinn tvingade honom att ta eget ansvar: laga sin egen mat, tvätta sina egna kläder och göra allt det som klubben tidigare skött åt honom. Anton blev målskytt i debuten och fick tidigt bära en nyckelroll i startelvan. Levadia klättrade till toppen av tabellen och i Europa League-kvalet var laget nära på att slå ut Slavia Prag, men föll på färre bortaplansmål. Under sitt år i Estland spelade Mirantjuk 40 matcher och stod för 15 mål och elva assists, vilket grav honom en plats i det ryska U21-landslaget.
Väl tillbaka i Moskva hade Anton ett bättre rykte om sig. I augusti 2016 tog Lokomotiv tillbaka guldtränaren Jurij Semin, som under 90- och 00-talet gav klubben två ligatitlar och fyra cupsegrar. Under honom fick Anton förtroende och mot slutet av säsongen 2016/17 kom ligadebuten. Anton växte match för match och när den efterföljande säsongen sparkade igång var han med i startelvan från den första matchen.
Förtroendet han fick av Semin betalade han tillbaka med enastående prestationer på planen. Lokomotiv tog sin första ligatitel på 14 år och i sin roll som offensiv mittfältare dirigerade han avgörande passningar som om det var det enda han visste. Hans succé från säsongen 2017/18 blev omöjlig att bortse från för förbundskapten Stanislav Tjertjesov, som tog ut honom i truppen som mötte Argentina och Spanien i november 2017. I en nagelbitande 3-3-match mot Spanien fullbordade Anton Mirantjuk fler lyckades dribblingar än någon annan spelare i det ryska landslaget, samtidigt som han i högsta grad var inblandad i lagets tredje mål. Hans imponerade landslagsdebut innebar att det ryska landslagets tradition av tvillingar består. Bröderna Berezutskij, Vasilj och Aleksej, var länge det givna mittbacksparet och uppnådde 159 landskamper sinsemellan. De slutade i landslaget år 2016 och motiverade avhoppet med att "yngre förmågor behövde släppas in". Trots att bröderna Mirantjuk spelar på helt andra positioner passar de den beskrivningen perfekt. Tillsammans med Igor Akinfejev, Aleksandr Golovin och Fjodor Smolov är Anton och Aleksej Mirantjuk de spelare som de ryska supportrarna tror högst om inför det kommande VM-slutspelet på hemmaplan. Resan från utstött till assistkung har varit lång, men idag är det få i Ryssland som ännu inte känner till Anton Mirantjuks bländande talang.
Översättning: Christian Sundqvist.
Glädjen var stor i Lokomotiv Moskvas efter att den unge Alexey Miranchuk, som byttes in i matchens slutskede, avgjort cupfinalen mot Kuban Krasnodar i maj 2015. Efter slutsignalen beslutade sig klubbens president, Olga Smorodskaya, för att ta sig ned till omklädningsrummet och gratulerar den talangfulle anfallaren – men råkade gratulera fel spelare. Istället hade han råkat gratta Miranchuks enäggstvilling, Anton. Även om det rörde sig om ett oskyldigt missförstånd lyckades han trampa på en öm tå. Anton hade knappt varit en del av truppen, medan Alexey fått sitt stora genombrott samma säsong. Med det sagt är den omvändning som skedde än mer storartad. Idag bär de båda bröderna på Rysslands hopp om ett lyckat VM, efter att deras vägar slutligen korsades i en säsong som gav de två hjältestatus i Lokomotiv Moskva. Pressen är hög och mirakel förväntas från båda, vilket tycktes vara en omöjlig tanke för bara tolv månader sedan.
I flera år handlade allt om Alexey. Debuten i Lokomotiv kom redan som 17-åring och det dröjde inte länge för än lagets dåvarande tränare, Slaven Bilic, gav honom regelbunden speltid i startelvan. Alexeys genombrott i landslagströjan lät sig heller inte vänta. I juni 2015, då han bara var 19 år, debuterade han mot Vitryssland och blev målskytt bara tolv minuter efter att han byttes in. Kort därpå blev han uttagen i Adidas ”Backed by Messi-lag”, ett lag bestående av tio talangfulla spelare från hela världen som tagits ut i ett samarbete mellan Adidas och Barcelonas superstjärna. Vid det här laget var Alexey redan en uttalad stjärnspelare, med hela karriären framför sig.
Medan världens blickar låg på hans tvillingbror befann sig Anton i en lätt sagt annorlunda sits. De två brödernas karriärer hade länge gått sida vid sida. Vid 15 års ålder flyttade de två från hemstaden Slavyanbsk-on-Kuban, i närheten av Krasnodar, till huvudstaden. Faktum är att det var en inbjudan från Spartak Moskva som fick dem att flytta, men de ratades innan flytten till akademin av lagets tränare som ansåg att de var för taniga och kortväxta. Istället fick de förtroende från Lokomotiv, som tog de under sina vingar och satte dem på en internatskola. Deras mor Yelena, som arbetade som lärare, fick jobb på skplan och kunde på så vis hjälpa sina söder att komma rätt in i den nya miljön.
- Saker och ting kunde slutat väldigt annorlunda för oss om hon inte varit där för oss, konstaterade Alexey i fjol.
Kort därefter började deras vägar skiljas åt. Medan Bilic satte Alexey i startelvan bara två år senare fortsatte Anton att träna utan belöning. Samma år som hans tvillingbror tog en ordinarie startelvaplats spelade Anton inte mer än två minuter det året, i en redan avgjord cupmatch mot Rotor Volgograd. Han var dessutom ofta borta från truppen med anledning av återkommande skador, vilket fick honom att överväga ett tidigt avslut på karriären. I en sista desperat chans till en nystart lånade han ut till estniska Levadia Tallinn.
Flytten till Tallinn kritiserades av ryska fotbollsexperter, som menade att få spelare kommit tillbaka bättre från en utlåning till den estniska ligan. De kunde dock inte haft mer fel. Flytten hjälpte Anton att växa, inte bara som fotbollsspelare. Flytten från internatskolan i Moskva till Tallinn tvingade honom att ta eget ansvar: laga sin egen mat, tvätta sina egna kläder och göra allt det som klubben tidigare skött åt honom. Anton blev målskytt i debuten och fick tidigt bära en nyckelroll i startelvan. Levadia klättrade till toppen av tabellen och i Europa League-kvalet var laget nära på att slå ut Slavia Prag, men föll på färre bortaplansmål. Under sitt år i Estland spelade Miranchuk 40 matcher och stod för 15 mål och elva assists, vilket grav honom en plats i det ryska U21-landslaget. Väl tillbaka i Moskva hade Anton ett bättre rykte om sig. I augusti 2016 tog Lokomotiv tillbaka guldtränaren Yuri Semin, som under 90- och 00-talet gav klubben två ligatitlar och fyra cupsegrar. Under honom fick Anton förtroende och mot slutet av säsongen 2016/17 kom ligadebuten. Anton växte match för match och när den efterföljande säsongen sparkade igång var han med i startelvan från den första matchen. Förtroendet han fick av Semin betalade han tillbaka med enastående prestationer på planen. Lokomotiv tog sin första ligatitel på 14 år och i sin roll som offensiv mittfältare dirigerade han avgörande passningar som om det var det enda han visste. Hans succé från säsongen 2017/18 blev omöjlig att bortse från för förbundskapten Stanislav Cherchesov, som tog ut honom i truppen som mötte Argentina och Spanien i november 2017. I en nagelbitande 3-3-match mot Spanien fullbordade Anton Miranchuk fler lyckades dribblingar än någon annan spelare i det ryska landslaget, samtidigt som han i högsta grad var inblandad i lagets tredje mål. Hans imponerade landslagsdebut innebar att det ryska landslagets tradition av tvillingar består. Bröderna Berezutsky, Vasily och Alexey, var länge det givna mittbacksparet och uppnådde 159 landskamper sinsemellan. De slutade i landslaget år 2016 och motiverade avhoppet med att ”yngre förmågor behövde släppas in”. Trots att bröderna Miranchuk spelar på helt andra positioner passar de den beskrivningen perfekt. Tillsammans med Igor Akinfeev, Aleksandr Golovin och Fedor Smolov är Anton och Alexey Miranchuk de spelare som de ryska supportrarna tror högst om inför det kommande VM-slutspelet på hemmaplan. Resan från utstött till assistkung har varit lång, men idag är det få i Ryssland som ännu inte känner till Anton Miranchuks bländande talang.