I samarbete med The Guardian och medier över hela världen presenterar Fotbollskanalen VM-länderna. Först ut; England.
Englands taktik
Författare: Dominic Fifield - The Guardian.
Englands förbundskapten Gareth Southgate valde att lämna den mer traditionella fyrbackslinjen, den som varit så framgångsrik i åtskilliga kval för England, och övergå till en trebackslinje under förra hösten. Detta trots att England, i jämförelse med VM:s främsta backlinjer, saknar mittbackar av högsta rang.
Men försöket att spela Kyle Walker – till vardags en överlappande, offensiv ytterbackspjäs i Pep Guardiolas Manchester City – i den centrala trion fungerade bra i lagets träningsmatcher tidigare i vår. Bredvid honom finns John Stones som bidrar med en fin passningsfot och till vänster lär vi även se Harry Maguire, alternativt Eric Dier. En sådan taktik ger stabilitet och gör att England kan fokusera på deras starka kantspel – oavsett om det nu blir Walker eller Trippier till höger och den, i jämförelse, cementerade Danny Rose till vänster.
I matcher mot svårare motstånd lär Dier husera längre upp i banan, troligtvis bredvid Jordan Henderson i en sittande mittfältsroll. Men mot Panama och Tunisien kommer England behöva ta tag i taktpinnen och kan då ställa upp med en 3-5-2, med två offensiva mittfältare (Dele Alli, Jesse Lingard eller Ruben Loftus-Cheek) och en sittande Jordan Henderson där bakom.
Englands avsaknad av en riktigt skicklig spelfördelare är tydlig, och det lägger än mer ansvar på lagets andra mittfältare som kanske inte är vana med sådana uppgifter.
- Min uppfattning är att vårt system ger stabilitet och gör det lättare för oss att få i rätt spelare i uppställningen. Sen finns ju likaså möjligheten att ändra hur vi formerar oss längst upp i banan, antingen med ett tvåmannaanfall, eller med två släpande mittfältare eller yttrar där bakom, sade Southgate.
Som det ser ut nu är Harry Kane gjuten på topp och tanken är att han antingen spelas tillsammans med den djupledslöpande Leicester-anfallaren Jamie Vardy, alternativt bredvid två offensiva yttermittfältare. Hursomhelst ser Raheem Sterling, som precis har avslutat vad som otvivelaktigen är hans karriärs mest framgångsrika säsong, ut att bli en nyckelspelare för England, sade Southgate.
- Vi vet att Raheem kan spela i en nummer 10-roll, som han gjorde i mötet med Frankrike förra året, och även snett bakom anfallarna - som han gjorde i Liverpool bakom Luis Suárez and Daniel Sturridge.
Vem kan överraska i Englands lag?
England tar med sig diverse intressanta, yngre förmågor till Ryssland. Ruben Loftus-Cheek, som under hösten drogs med skadeproblem, ser ut att vara i sitt livs form efter en stark vår i en pånyttfött Crystal Palace. Redan i landslagsdebuten mot Brasilien i november visade han prov på styrka, bra passningsspel och att han kan bryta mönster med sin spelstil. Frågan är om Southgate väljer att spela honom längre upp i banan eller om som en sittande spelfördelare?
Vem kan bli en besvikelse?
Det beror helt på hur man väljer att definiera besvikelse. För första gången på länge är förväntningarna relativt lågt ställda och supportrarna är mer realistiska än vad de har tidigare varit. Med det sagt: England är i stort behov av att en handfull spelare presterar för att det här ska gå vägen, och då pratar jag främst om Harry Kane. Efter en svag insats i EM 2016 har Kane, med målet att skjuta England långt in i turneringen, stora förväntningar på sig själv. Det finns ett frågetecken kring Tottenham-anfallarens dagsform, vars månadslånga skadeavbräck i mars har satt sina spår. Hittar han formen i tid?
Hur långt bör England gå?
Med kvalspelet och målbilden i åtanke är en kvartsfinalplats definitivt möjlig – och det skulle vara en framgång i jämförelse med 2014 års miserabla insats i Brasilien-VM. Men mycket längre än så blir svårt när man ser på andra landslag och deras trupper.
Översättning av Joel Åberg.