I maj 2017 spelade Chile hemma mot Peru. Matchen hade varken marknadsförts av media eller fotbollförbundet, men ändå kom nästan 12 000 åskådare till Estadio Nacional i huvudstaden Santiago och fick se sitt landslag vinna med hela 12-0.
Det var inte bara en tung seger på planen utan även utanför. Det var början på en ny resa för det chilenska damlandslaget. I tre år hade man nämligen frysts ut av sitt eget förbund.
Stor skuld läggs på den förre presidenten Sergio Jadue, som såg intressen i annat än landets damfotboll. Det gick så långt att damlandslaget lades ner under 2014.
Det blev inte längre några landslagsträningar eller landskamper och spelarna fick ingen förklaring från förbundet om varför de plötsligt inte ingick i verksamheten.
- Presidenten och förbundet som han basade över ansåg att det inte skulle vara ett damlandslag. På grund av pengar och män. Så vi blev utelämnade utan någon egentlig orsak, säger lagets anfallsstjärna Maria José Rojas till Fotbollskanalen.
- Det var givetvis en stor besvikelse. Det var fruktansvärt. Vi fick ingen hjälp.
Trots att spelarna behandlades respektlöst fortsatte alla att kämpa och spela i sina klubbar, några i den inhemska ligan och några i andra länder. Hela tiden med drömmen och förhoppningen om att en dag få ta på sig landslagströjan igen.
Tiden gick men inget hände med landslaget, som till och med togs bort från Fifas världsrankning på grund av att laget ansågs inaktivt.
Men med presidenten hände det desto mer. Rykten om en skandal inom Conmebol (sydamerikanska fotbollskonfederationen), där han satt med som vice ordförande, började florera, och även anklagelser om sexism inom fotbollen i Chile.
2016 stängdes han av på livstid från alla fotbollsrelaterade verksamheter då han dömdes för att ha begärt och tagit emot mutor från sportmarknadsbolag i samband med försäljningar av marknadsrättigheter.
Det chilenska fotbollförbundet rensade i toppen och Sebastian Moreno tog över som president.
Då togs ett beslut om att ändra på saker och ting. En grupp spelare bildade National Association of Female Footballers (ANJUFF). Det viktigaste var att få myndigheterna att ta ett ansvar som man inte hade tagit på flera år, att inte behandla damspelarna annorlunda bara för att de var kvinnor och att få bättre möjligheter.
Det öppnade upp för damlandslaget som startade upp sin verksamhet igen.
12-0-segern mot Peru inför 12 000 åskådare i maj 2017 var dels deras första match på nästan tre år, dels starten på en ny resa.
För att stärka damfotbollen i landet ansökte fotbollförbundet om att få vara värdnation för Copa America (Sydamerikas största turnering) 2018.
I en tuff kamp med Colombia fick Chile arrangera turneringen.
- Det var väldigt viktigt för oss. För det var på vår hemmaplan, inför folket i vårt land, säger Maria José Rojas.
Landslaget spelade sina matcher i La Serena, 50 mil norr om Santiago, på La Portada, en arena som tar 18 243 åskådare – och varje match var utsåld.
Under gruppspelets fyra matcher var nästan 80 000 på plats för att se sitt landslag.
Mycket stod på spel i turneringen. De bästa lagen skulle få en plats i VM i Frankrike och även i OS 2020.
Efter två oavgjorda matcher behövde Chile besegra Uruguay för att ta sig vidare till slutspel. Maria José Rojas blev stor hjälte och fixade tre poäng och avancemang – och arenan exploderade.
Chile slutade tvåa i turneringen och säkrade för första gången någonsin en plats i ett VM.
När Fotbollskanalen träffar Maria José Rojas efter Chiles träning i Rennes, tre dagar innan mötet med Sverige, så är hon på bra humör.
- Det känns helt fantastiskt att vara här. För min egen del har jag väntat på det här i så många år. Jag har alltid drömt om det, men jag trodde aldrig att det skulle bli möjligt. För mitt lag och mina lagkamrater är det samma sak. Alla har kämpat hårt för detta. Det har inte varit enkelt och därför är vi väldigt glada över att vara här. Vi njuter, säger hon.
För att få bättre förutsättningar lämnade Maria José Rojas Chile när hon var 20 år och har efter det spelat för klubbar i USA, Tyskland, Litauen, Japan, Australien – och nu i Tjeckien.
Nu när anfallaren är 31 år kan hon se tillbaka på en resa och karriär som hon aldrig hade kunnat förutse – hon har tidigare berättat om när hon spelade i en chilensk klubb och hennes lag inte fick träna på gräsplanen som killarna fick utan att de i stället var på parkeringsplatsen – och att det var tur att hon som ung hade en kvinna som tränare som alltid sa åt henne att inte ge upp utan att kämpa.
- Det har varit tufft för oss och efter allt vi har gått igenom så tar vi inget för givet, säger hon.
För nästan tre år sedan hade Chile inget lag. Nu har man tagit en imponerande kamp, både på och utanför planen, både för sig själva och för kommande generationer, och är i VM.
- Det var väldigt tufft. Folk undrade om vi inte längre var med i landslaget och vi fick hela tiden svara att vi inte har något landslag längre. Det var ingen som tog tag i damernas landslag. Inga träningslandskamper, träningar eller något. Det var extra tufft för oss som bor i andra länder långt ifrån Chile.
- I dag har allt förändrats och nu är det väldigt bra. Vår nya president hjälper verkligen oss och supportrarna med allt som vi behöver. Vi är väldigt tacksamma över alla Fifa-matcher som vi har haft nu. Vi har aldrig tidigare haft så här många Fifa-matcher. Så nu gör alla ett bra jobb och vi är på en bra plats och är lyckliga.
På tisdag kliver laget in på Roazhon Park i Rennes för att möta Sverige och då skrivs historia. Det är första gången som landet är med i damernas världsmästerskap.
- För tillfället njuter vi av att vara i VM och är tacksamma. Vi är redan mästare. Men vi vill ändå ännu mer. Vi vill ta oss vidare till slutspel. Vi vill visa världen och vi vill representera vårt land på bästa möjliga sätt, säger Maria José Rojas.
Hur tror du att det kommer att vara nära du kommer ut på planen och ställer upp för er nationalsång?
- Mina känslor är redan överallt. Det är svårt för jag är en känslomänniska. För mig är det här det största ögonblicket i mitt liv. Jag njuter hela tiden av att vara här och försöker att hela tiden vara glad.
Vad är nästa dröm och målsättning?
- Nu siktar vi på att göra ett bra VM och vi ska göra vårt bästa och visa världen att vi har väldigt mycket talang och är bra.