Jennifer Falks karriär är både fascinerande och imponerande. När hon var 5 år började hon spela fotboll, men slutade två år senare för att satsa på tennis. När hon var 14 år tog hon SM-guld i dubbel, men slutade ett år senare på grund av en skada.
Då tog Jennifer Falk upp fotbollen igen - som utespelare.
Men strax innan hon skulle fylla 18 år klarade inte ljumskarna av att vara utespelare så då ställde hon sig i målet.
Åtta år senare är hon med i VM-truppen som nu är på plats i Frankrike.
- Jag tänker inte riktigt på att det har gått fort. Jag tänker att jag har haft mycket nytta av det jag har gjort innan. Jag har ett bra fotarbete från tennisen och bra fötter från när jag var utespelare i fotbollen. Om jag hade börjat som målvakt direkt så kanske jag inte hade varit lika bra nu, säger Falk till Fotbollskanalen.
- Jag är en modig målvakt. Offensiv. Jag gillar att spela långt ut och vara aktiv i djupledsspelet.
Men att Jennifer Falk har varit målvakt i åtta år stämmer inte riktigt. Det är faktiskt bara i sju år.
- Jag var borta från fotbollen i tio månader. I maj 2017 fick jag ett knä eller en spark i bakhuvudet på träningen. Det var något av de värsta jag har varit med om. Jag fick hjärnskakning som inte släppte och gick runt i ovisshet, och det fanns ingen prognos. Det var det jobbigaste. Ingen visste när jag kunde vara tillbaka. Vi får se, sa alla, säger hon.
Hade du konstant ont i huvudet?
- Det gick i perioder. Men om jag inte hade ont i huvudet så var jag kanske trött eller illamående. Det var lite olika saker under vägen.
Blev fotbollen oviktig då och att det istället handlade om att kunna må bra igen?
- Ja det blev så efter ett tag. Efter ett halvår så började jag plugga bara för att få en vardag. Sedan var det också tufft och jag behövde gå hem ibland. Men då ville jag bara känna mig som en normal person, inte bara vara hemma hela tiden.
- Sedan när jag väl började komma tillbaka lite till fotbollen så var det fotbollen som var det viktigaste igen.
Försvann det av sig själv?
- Ja. En månad innan jag kom tillbaka så fick jag ett jättebakslag och kräktes på morgonen dagen efter en träning. Men fyra veckor senare var jag plötsligt helt tillbaka. Jag träffade en läkare som sa att jag inte hade hjärnskakning längre utan att jag hade posttraumatisk huvudvärk. Så jag fick ta huvudvärkstabletter och jag fick träna då. Det var inte farligt utan jobbigt. Sedan efter ett tag så var allt bra.
Fanns det ingen tveksamhet om att börja spela fotboll igen?
- Nej det var inget snack.
Gör allt detta att du är ännu gladare av att vara här i VM-truppen?
- Jag är jätteglad över att vara här med tanke på att jag ibland trodde att jag inte skulle kunna spela igen. Jag hade sådana perioder när jag tänkte att det inte kommer att gå. Så att vara här är häftigt.