Förrätten till nästa veckas cupfinal var en tuff, tät och tajt match. Det small på ett sätt att det lätt hade kunnat vara en match i de engelska lägre divisionerna. Och det för några år sedan. Härligt på sitt sätt och man vill se de bästa lagen och spelarna ge sitt yttersta för att inte släppa en jävel över bron.
Ändå var det uppenbart för mycket i mötet mellan Djurgården och Malmö. Något som spillde över på bänkarna, läktarna och satte en oerhörd prägel på matchen. Man hade velat läsa domarobservatörens rapport och se vad synen var på den ansvarige domarens insats. Knappast godkänt.
Vi fick inte heller någon spelmässig skönhet över dryga 90 minuter förutom Pontus Janssons offensiva räd där han dribblade sig i läge innan han lättade in en boll som så när nickades in till 0-1. För det handlade mer om kamp. Tacklingar. Dueller. Hårda tag. Spelavbrott. Behandlingar. Ackompanjerat av upprörda och enögda supportrar som bara såg svart eller vitt kring sitt lag.
Till slut fick Malmö FF fira vid slutsignalen efter att Erik Botheim tryckt in avgörandet fyra minuter in på matchens slutsignal. Norrmannen högg på en retur efter att Jacob Widell Zetterström räddat strålande på Derek Cornelius nick på en hörna och ingen i Djurgården var med när bollen gick ut.
Rättvist? Vad är rättvist? Klart att utvisningen av Tokmac Nguen spelade en stor roll i en match som stod och vägde. Det var två lag som tog ut varandra och även om Djurgården inte fick till ett enda avslut på MFF-målet så var det knappast så att Malmö radade upp skarpa målchanser. Därför fick Al-Hakims beslut en stor effekt.
Tolka mig rätt nu. Spelarna har ansvar för vad de gör på planen och Nguen var den som först knuffade Derek Cornelius (vilket han fick rött kort för) och skallade sedan Pontus Jansson i den efterföljande kalabaliken. Fast det är domaren som lägger ribban för bedömningar och det följer med hela matchen.
Under första halvlek gick det att misstänka att huvuddomaren Mohammed Al-Hakim glömt sina gula och röda kort i omklädningsrummet. För det small mellan spelarna på planen gång på gång och ändå blev det varken varningar eller utvisning.
Men Al-Hakim hade korten med sig. Tre minuter in i tilläggstiden i den första halvleken fick Malmös Otto Rosengren gult kort. Om det regelbrottet var grund till en varning borde Jacob Une Larsson inte bara fått rött kort när han kom in sent och våldsamt på Oliver Berg utan även några matchers avstängning.
Klart att man vill ha domare som tillåter en viss nivå men här var det uppenbart att Mohammed Al-Hakim och hans team tappade matchen. För det går att peka på att det var svårt för spelarna att hitta rätt. Kanske hade ett tidigare kort fått ner nivån och möjligen inte skadat Oliver Berg.
Nu slog domsluten och bristen på kort – totalt tre gula kort och ett rött – mot bägge lagen. Gabriel Busanello borde definitivt fått kort i någon kulör när han viftade till Piotr Johansson i ansiktet med armen. Att brassen sedan hånade Dif-backen efter att ha undsluppit kort var knappast vackert.
Kanske jämnade det ut sig? Fast ingen kan väl ärligen uppskatta att spelare skadas. Jacob Une Larsson får inte ens ett gult kort när han som nyinkommen inhoppare gick in våldsamt på den förre Dif-spelaren Oliver Berg. Pinsamt domslut. Tyvärr lever den svajiga domarnivån vidare till nästa veckas cupfinal och det blir inte lätt för vare sig lagen eller ansvarig domare.
Det positiva med matchens intensitet och aggressivitet var att det är något som är utmanande för spelarna. Nej, det var inte lätt för lirare likt Nanasi och Bergvall alltid men det är något de måste lära sig att hantera. Något som är en lärdom för alla spelare och det har man nytta av längre fram efter att ha gå igenom den här matchen.
Djurgården tog ett kliv framåt spelmässigt sett till 08-derbyt mot AIK. Då var det mer avslaget från laget men här stod man upp väldigt väl mot Malmö och hade flera omgångar av tryck mot ett ramstarkt MFF-försvar. Spetsen saknades, men det var bättre än derbyt. Om det räcker i cupfinalen? Nja, det blir svårt på gräset i Malmö men Gais på söndag ska man klara.
Malmö FF tar emot AIK i en seriefinal på söndag. Även om MFF inlett med fem raka segrar och har hemmaplan kan ett tungt och starkt motstånd bli en rejäl utmaning. Häftigt med ännu en toppmatch i allsvenskan och det är bara att hoppas att domarnivån hamnar rätt och ligger kvar i hela matchen.