Vad hände AIK? Efter hemmapremiären mot IFK Norrköping förstår man egentligen ingenting. Hur man än vrider och vänder på det så kan ett lag knappast se mer håglöst ut än vad Gnaget gjorde under framför allt första halvlek. Jag sitter och söker en förklaring i mitt eget huvud, varför händer sådana här saker ibland? Jag kommer fram till två orsaker som kan tänkas vara grunden till debaclet på annandag påsk.
- Brännström väljer att frångå den taktik som de har spelar mest fram tills nu. Självklart är det inget svar på varför AIK-spelarna förlorar dueller eller hamnar på efterkälken. Eller jo, kanske till viss del. Låt mig förklara. 2020 gör Nanne ett liknande drag när vi möter IFK Norrköping på hemmaplan. Han frångår vår 5-backslinje för att sätta upp Fidan Aliti på mittfältet. Eftersom vi knappt tränat på det känns det inte särskilt bra och en osäkerhet sprider sig genast i gruppen. Man intalar sig själv att det kommer lösa sig. Man litar ju ändå på sin tränare. Dock blev det då precis som det blev för AIK nu. Vi hamnade fel nästan överallt. Osäkerheten gjorde oss betydligt sämre än vad vi egentligen var och trots att vi kämpade så hårt vi kunde så var vi efter hela tiden. Alltså, ett litet taktiskt drag kan skapa känslor som påverkar mer än man vill tillkännage. Detta kan ha hänt AIK.
- Mitt andra alternativ är av en mer enkel karaktär. Spelarna var stressade efter premiären mot Halmstad och ville verkligen visa hemmapubliken att de minsann kan bättre än då. Övertändning är en elak sak! Antingen kan man gå fram som en slåttermaskin och vara överallt, eller så kan man bli passiv och avvaktande eftersom man vill så mycket att kroppen inte tyder hjärnans signaler. Kanske var AIK-spelarna så sugna på vinst att det istället blev en övertändning och sedan pannkaka. Jag har varit där så tro mig när jag säger att det kan hända.
Hur som helst är det också alltid två lag på planen och Norrköping gjorde ju faktiskt AIK dåliga. De var aggressiva och spelade väl. Är det nu det lossnar för Peking? 3-0 borta mot AIK och flera bra prestationer av olika spelare ger lite tro inför framtiden.
Ska vi prata mer om Dovins snöpliga ingripande? Nä det ska vi inte. Istället vill jag prata om ett Hammarby som var lite bättre än resultatet visar. Jag tycker de satte en bra press på Häcken och spelade väl i eget anfallsspel. Däremot kändes de tunna framåt. Tvärtemot vad Häcken gör för tillfället. Det räcker med en halvchans så har Traoré gjort två mål. Sen ett snabbt och väldigt fint anfall och det äkta hattricket var fullbordat. Häcken ser så otroligt starka ut samtidigt som Bajen inte alls ska skämmas för sin insats. Vi fick se två bra lag helt enkelt.
Jag minns 2010 när jag spelade i Nederländerna och Heerenveen och vi mötte de sexiga laget RKC Waalwijk på hemmaplan. På matchdagsmorgonen vaknade jag med lätt feber och tänkte att matchen nog var körd. Feber kan man ju inte spela med, det är ju farligt! Så resonerade inte riktigt de ansvariga när jag meddelade min status. De sa typ (min helt egna tolkning av vad som sas) “ta en tablett, lite citronvatten och sen sover du en stund så ska du se att du mår bättre när du vaknar”. När jag vaknade igen var febern borta och jag bestämde mig för att testa att spela matchen trots allt. I värsta fall kan man ju ändå byta ut sig själv. Det blev aldrig aktuellt. När första halvlek var slut ledde vi med 2-0 och jag hade gjort båda målen. Den här historien berättar jag på tal om hattrick. I den 58:e minuten får vi straff och lagkamraterna skickar fram mig. Det är absolut inte vanligt att man får göra tre mål på raken och nu ger de mig chansen. Känslan när jag kliver fram är också att jag måste sätta straffen för en sån möjlighet får jag nog knappast en gång till. Med den oangenäma stressen i kroppen går jag fram och slår en asdålig straff och missar. Hattricket blev inte mer än en dubblett. Scheisse!
Tillbaka till nuet. Kalmar slog tillbaka IFK Göteborg på en usel plan på Guldfågeln Arena. Frågan är om jag någonsin sett en sämre plan. Det var blött, ojämt, grönt, brunt, lerigt och tungsprunget. Fotbollen blev därefter. Många felpass gjordes och många aktioner blev inte alls som det var tänkt. Kalmar behärskade ändå mattan bäst och vann fullt rättvist. De skapade kanske inga strålande möjligheter förens i matchens slutskede men de var både bekvämare i anfallsspelet som i försvarsspelet än Göteborg. Lindahl var den som såg allra rappast ut och flög fram längs högerkanten. Hans offensiv håller hög klass med snabbheten som främsta vapen. Gång på gång kom han sprintandes förbi IFK-spelarna. Kul att se!
På tal om Blåvitt så gör även de en ganska slätstruken match. Om jag ska vara ärlig så får man inte släppa till 0-1 målet så enkelt. Kalmar slår en passning längs marken upp i en jätteyta bakom Göteborgs mittfält. Backlinjen måste upp högre och stänga yta. En Kalmar-passning senare ligger bollen i nät. Vad hände när Hausner helt plötsligt lämnar den centrala ytan och Bångsbo inte hjälper till att täppa igen? Skrabb kunde ju nästan gå in med bollen i mål. Sådana mål får man inte släppa in om man ska ta poäng utan att hela tiden jobba i uppförsbacke.
Övriga matcher då? Sirius och BP gör båda bra matcher och borde kanske fått med sig en bättre poängutdelning. Båda lagens första halvlekar är faktiskt något att skriva hem om. Kan de spela så i längre perioder så kan det absolute bli roliga stunder i Bromma och i Uppsala. Dock starkt av både Malmö och Djurgården att få de poängen de tog. När man egentligen inte gör en topprestation får man ändå med sig poäng. Alla pinnar kommer vara viktiga när serien summeras.
Degerfors är verkligen ett lag som ser ut att kunna skaka lag som “anses” vara bättre. En viktig del i det är att de faktiskt skapar målchanser relativt enkelt. Mjällby är tunga och vinner en svår bortamatch mot Värnamo. Brorsson är topscorer och kanske hade Elfsborg behövt honom för de har svårt att sätta bollen i nät. Andra omgången är färdigspelad men inga slutsatser bör dras ännu. Jag sa till min son att efter KFF vann guld 2008 så vann de inte på de fem första matcherna 2009. När serien var slut stod Kalmar som trea. Allt kan hända och allt kan vända!
Omgångens skräll – Janne Andersson i Masked Singer. Det var en skräll om något. Många har säkert en åsikt om hans medverkan där men jag tycker det är underbart att han bjuder på det. Hans sångröst är nog glad att han åkte ut snabbt dock.
Omgångens felaktigt bortdömda mål – När Nyman nickar in 2-0 faller Sotte och får frispark med sig. Kändes rimligt just då. Men när man ser att det enbart är Sotte som drar i Nyman och sen själv råkar trilla så förstår man Nymans reaktion efteråt. Solklart felaktigt domslut!
Omgångens stolpe ut – BP och Vasic. Om Vasic fina avslut istället gått stolpe in hade man säkert fått fira tre poäng i det rödsvarta lägret. Istället blev det stolpe ut i dubbel bemärkelse. Inget mål och sen noll poäng.
Omgångens “Skulle det varit gult bara?” – Djurgårdens keeper rusar ut och fäller Matthews långt upp på egen planhalva. Inte vårdslöst. Hade Matthews hunnit bollen efteråt om han inte blivit kapad? Osäkert, men tror inte det. Borde det inte varit bara gult till Widell Zetterström?
Omgångens spelare – Benie Traore! Efter att ha fått fjolåret skadeskjutet har han nu gjort tre mål. Ett hattrick och en matchavgörande insats ger honom omgångens spelare. Klarar han att hålla Kamara utanför elvan framöver också?
Vad tror ni AIK:s bleka insats berodde på? Har Malmö förtjänat sina sex poäng? Vilket lag och vilken spelare imponerar mest så här långt?
// Viktor